av Mats Hammar

Gymnastikföreningen Nikegymnasterna har funnits sedan 1994. Nu är det dags att ge en historisk återblick. Hur kommer det sig att vi har en av Sveriges finaste anläggningar för att träna gymnastik i? Förhoppningsvis har Du varit i hallen och kanske provat på redskapen, hoppat i gropen eller studsat på golvet.
 
Under 70- och 80-talet tränade tävlingsgymnasterna i dåvarande LGS framför allt i Vasahallen. Första halvtimmen kånkade gymnaster, tränare och intresserade föräldrar redskap ur förråden och monterade upp grejerna i träningshallen. I bästa fall kunde man träna 2 timmar innan det var dags att montera ned och bära tillbaka redskapen igen. Pust och stön…
 
Många var vi som sneglade avundsjukt på Norrköpings Gymnastikförening, som kunde ha sina redskap uppsatta åtminstone halva veckor. Skulle det kunna gå att hitta en lokal där vi kunde ha våra redskap uppmonterade ständigt? Kunde man bygga ut Vasahallen i en ände så att det skulle räcka för en träningshall? Fanns andra alternativ?
 
Så kom ett beslut om att lägga ner regementet T1 och göra ett centralt bostadsområde. Några byggnader skulle sparas. Vi var inte sena att från gymnastikföreningen och inte minst föräldraföreningen visa vårt intresse för det gamla idrottshuset på området. Byggt 1910 och i ett stort behov av renovering, men i alla fall…
 
Kommunen lät göra en kalkyl av vad det skulle kosta att renovera idrottshuset och hamnade på ca 4 miljoner kronor, i dagens pengavärde flera miljoner ytterligare. Alternativen var rivning eller att göra parkeringshus. Men så kom man att betrakta huset som historiskt intressant och ville därmed gärna att det skulle bevaras.

Efter skrivelser från gymnastikföreningen och dess föräldraförening, där vi motiverade vad vi skulle kunna göra av hallen, fick vi såsmåningom en uppgörelse som innebar att vi skulle få hyra hallen för 0 kronor per år i 10 år om vi gjorde renoveringen själva, och stod för driftkostnaderna. Vi slog till!
 
En byggkommitté bildades och en sponsorgrupp drog igång. Ledare och föräldrar med flera satte igång med stor entusiasm. Flera kvällar i veckan plus delar av lördagar och söndagar jobbade vi praktiskt i hallen med rivning, snickeri, målning, fönsterskrapning och mycket annat.
 
Har du tänkt på att T1-hallens fönster har nästan 1200 små rutor att skrapa bort gammal färg kring. Att grundmåla och färdigmåla alla dessa var ett nästan evigt arbete där både arbetskamrater, mor- och farföräldrar och många fler ställde upp. Vecka efter vecka, månad efter månad gick och sakta började vi se hur hallen växte fram. Vissa delar kunde vi inte klara själva. För rörmokeri och ventilation fick vi anlita professionell hjälp. Och för en del annat. Men det mesta av byggmaterialet kunde vi tigga ihop. Olika firmor skänkte oss material av allehanda slag. Spånskivor, målarfärg, gipsplattor, handfat, köksinredning och mycket mer. En gymnasts ”dagpappa” marmorerade entrén. En annan pappa lade in alla mattor. Alla ställde upp. Däremot fick vi inte så mycket ekonomisk sponsring.
 
Hur fick vi då pengar till det vi ändå måste köpa? Dels fick vi av Linköpings kommun en möjlighet att i förväg för 10 år få ut lokalbidraget som varje förening med eget ansvar för en lokal får. Vi sålde klistermärken och dekaler. Vi avsatte en del medel ur föreningens fonder för inköp av redskap. Och så fick vi trots allt en del reda ekonomiska bidrag från företag. Vilka som sponsrat oss kan du se på den fina skölden i entrén till hallen. Titta till där någon gång.
 
Så efter ett par års idogt arbete kunde vi en sommar använda hallen som träningsutrymme. I början fanns inte vatten indraget så duscha fick man göra någon annanstans. Att gå på toa gick inte. Men använda gropen att träna volter i, det gick bra.
 
Efter ytterligare nästan ett år kunde vi äntligen ha en officiell invigning under pompa och ståt. Med tal av översten Sven Skeppstedt, invigningshopp ner i gropen av Anna Lindgren och Mats Johansson från Idrotts- och Fritidsnämnden. Och så en fin gymnastikuppvisning med allehanda komponenter. På kvällen en fest som hette duga i Skyttecentrum med inbjudna från kommunen, styrelsen och kommittéer med flera. Rolf Eriksson som tillsammans med Åke Stolt ligger bakom Linköping nyårsrevy hade skrivit en särskild ”gubbe” om T1-hallbygget och framförde den under publikens jubel.
 
Så kom alltså åratal av arbete att krönas av en härlig invigning och dessutom av den glädje det innebär att ständigt kunna se glada och entusiastiska barn och ungdomar få träna i vår fina hall. Tänk på detta ibland när du tittar in i hallen.

Hur mycket jobb som ligger bakom att vi nu har en av landets finaste träningsanläggningar. Och hur mycket kul som finns att göra i hallen i framtiden.